Vi har bestämt oss, maj 22 ”seglar” vi ut på floden Saar med vår båt ”Adventure” en Linssen 35!

Varför seglar vi nu på Europas floder och kanaler?

Efter att ha seglat runt våra kustfarvatten, Östersjön, Kattegatt, Skagerack och Nordsjön kände Ia och jag en viss mättnad. Bohuslän är visserligen underbart, men det finns mer att se. Att segla var för oss att föras med vinden, resa och äventyret. Seglingen försvinner förvisso, men resan och äventyret består. Kanske måste vi också erkänna att åldern tar ut sin rätt, att segla över öppet hav är ej helt utan fysisk ansträngning.

Här är vår hyrda båt, Adventure en Linssen 35.0 AC med akterkabin. Vi kommer att segla i ca 5 knop, eller maximalt 10 km/tim. Obs, sjömil och knop finnes ej på floderna, här gäller kilometer! Vidare gäller Linssens signum ”Slow down and start living”. Det tar vi till oss! Båten är av stål, byggd i Holland på ”klassikt” sätt, holländarna har ju en lång tradition av att bygga båtar i stål och aluminium. Den är 10,70 lång och 3,40 m bred. I fören finns en ”owners cabin” med en bred dubbelkoj och en toa med dusch. Akterkabinen har gästrum med en dubbelkoj och separat toa. Mittsektionen innehåller kök och salong och släpper in mycket ljus. Massor av stuvutrymme och garderober. Man styr båten från det upphöjda akterdäcket och skyddas av ett nedfällbart heltäckande kapell. Om ni är intresserade gå gärna in på Linssens hemsida, där finns all information. (Liten varning dock, hemsidan är vanebildande, dvs man går alltför ofta in där och suktar…..)

Vi förväntar oss nu lugn härlig ”segling” (utan segel), fjärran från vägar och motorbuller, en upplevelse av Europas kultur i allt från mat & vin, människors levnadssätt och villkor, i byar och städer.

Die Sauerkrauttour eller Surkålsturen, (just det !), är namnet på vår tänkta rutt Här följer en mycket snabb version av rutten:

Vi startar i Merzig, dit vi anländer med bil för proviantering och genomgång av båten. Vi följer floden Saar nedströms tills den når floden Mosel vid staden Konz. Vi seglar därefter uppströms mot Franska gränsen, Schengen där Mosel byter namn till Moselle. Vidare till staden Nancy där vi viker österut på Rhein-Marne-Kanal. Vi följer denna till Strasbourg. Från Strasbourg seglar vi tillbaka till Gondexange där vi åter kommer till Saar/Saarkanal och mot Saarbrücken och Merzig.

Måndag Juni 19. Tema ”Vi lämnar båten och floderna” Sista bloggen!

Allt har ett slut och vi tar farväl av vårt ”support-team”, dvs Peter, Willi och Lydia som är ägare av Saar-Mosel-Yacht Charter.

Båten har fungerat perfekt, det är ju en Linssen (!) med en Volvo Penta motor. Att ha el-toa och egen dusch var en nyhet som vi uppskattade!

Sammanfattningsvis

• 26 dagar med strålande sol och varmt
• Att fått njuta av naturen med flodens unika biotop och dess djur- och växtliv
• ”Stora städer” som Strasbourg, Nancy, Metz, Thionville, Saarbrücken med god mat och fina museer.
• ”Små” orter som Nittel, Port au Masson, Niderviller, Saarburg, Schengen, La garde, Lutzenbourg, Port Altmuhle, Mitterhein, Sarralbe – alla fjärran från de större städerna. Livet här knappare och tuffare, men slående med mycket blommor kring husen och i byn.
• ”Naturhamnar, dvs man förtöjer efter floden och njuter av ensamheten och naturen. Tex en häger som fiskar, nya fågelläten som kornknarren, gladorna i skyn, storkar på fälten….
• Tema Franz Kafka nämndes i kommentar till bloggen. Ja, när vi lyssnar på nyheter under 30 minuter, varje morgon, finns det många likheter med Processen. Dvs när vi observerar hur vår fina natur, som vi har tagit för given, nu hårdexploateras av sapiens i en allt snabbare takt. Vi är ju WWF-are och tycker att framtida generationer också har rätt till naturen. Men de krafter som motverkar detta är kraftfulla och känns övermäktiga, tom ”Kafka-lika”.
• För att avrunda på ett mer positivt tema – så har denna månad ”off the grid” varit fantastiskt och gett så mycket kraft och nya tankar. Kan rekommenderas!
• Nu längtar vi efter familjer med barnbarn och en egen säng att sova i!

Söndag Juni 18. Tema ”Sista natten i båten – dygn 26. Vi beser Konstmuseum des Saarlandes”

Idag har vi en tryckande hetta, ca 31 grader och vindstilla. Lite sorgesamt, detta är vår sista dag ombord och vi börjar plocka ihop våra pinaler. Efter lunch på stan, blev det modern konst på det nybyggda och helt fantastiska Saarland Museum Moderne. Slutet av 1800-tal och framåt. Vi gillar ju tysk konst från perioden från WV1 och framåt. Konst frodas ju bäst i tider av turbulens och oliktänkande. Precis som all kreativitet. Eller som min chef i Tyskland sade ”Diversity drives Innovation”. Detta för alla nationalister att begrunda. Här på museet finns mycket Dix, Kirchner, Picasso, Kadinski m.fl. Bara att njuta. Vidare det ”supermoderna” med installationer och videos. Grymt. Vi fastnar dock framför en gammal bekant Ernst Barlach, som vi lärde känna under ett besök i Hamburg med mycket goda vänner.

Kul att få lite återkoppling från er bloggläsare. En kommentar har jag funderat på under morgonen; ”Björn skriver bäst när han inte samtidigt läser Franz Kafka”. Food for thought – jag tänker på detta under natten!

Nu middag och en ”Bitte ein Bit”

Allt väl ombord

Lördag Juni 17. Tema ”Villa Villerkulla och Saarlands historia”

Sovmorgon. Äter en rofylld standardfrukost, dvs frukt, yoghurt och müsli. Alltid detsamma, plus kaffe/te. Därefter repeteras tyska personliga pronomen, nominativ, ackusativ och dativ! Übung macht den Meister. Idag har vi Villa Villerkulla, eller Villa Kulterbunt som det heter här som grannar.

Vi är nu i Tyskland. Här utstrålas finansiell kraft: Båthamnen ligger vid ett splitter nytt kraftverk. Stan vimlar av affärer, schicka boutiques, restauranger, välklädda människor, dyra bilar, nyrestaurerade byggnader, rent, stor lördagsmarknad. Skillnaden med Frankrike är påtaglig. Dock, med kort handlar man ej här, blir till att gå till automaten!

Vi lärde känna lite av Saarlandets brokiga historia på det mycket pedagogiska historiska museet. Saarland har sedan fransk/tyska kriget i slutet av 1800-talet, första världskriget, nazitiden, andra världskriget växlat mellan att tillhöra Frankrike och Tyskland. Slutligen (1957) bestämdes genom omröstning att det blev Bundesland nr 10 i Tyskland.

Vi påminnes ofta om vilka fruktansvärda öden människor i Europa har gått igenom och hur lyckligt lottade vi har varit i Sverige. Alltmer framstår EU som en enande pakt, (nu också vad avser klimatet). Heja EU!

I morgon övas possesiva pronomen och vi börjar förbereda våra kommande äventyr.

Allt väl ombord

Fredag Juni 16. Tema ”Sista dagen på floden”

”Allt har ett slut” brukade pappa Rolf säga. Så även detta äventyr. Angjorde idag Saarbrücken, där vi skall lämna båten på måndag. Kommer inte vidare till Merzig (ca en dagsetapp kvar) pga underhållsarbeten. Utforskar Saarbrücken tills på måndag.

Idag kom vi fint ut från kaj i Sarreguemines. Igår åt vi en underbar risotto med grillade scampi, med ett Rehnskt risling till. Idag njöt vi i fulla muggar av den sista ”flodkänslan” Vilken fantastisk rik biotop floden utgör med sin rika flora och djurliv.

Vi kan sitta i timmar och njuta av det ständigt skiftande flodlandskapet och bara låta tankarna flöda fritt….. Detta uppbrott från vardagens rutiner och måsten är något som alla borde unna sig. En bibehållen levande natur är som ett vitaminpiller för hjärnan och själen. Tillsammans med en tankeväckande bok blir det en svårslagen kombination.

Dagens P1. Vi hörde att EU vill skydda/återställa tjugo procent av naturen i ursprungligt skick. (Heja EU!) Vidare att många svenska politiker starkt motsätter sig detta.

Tanke: Hur kan någon människa motsätta sig att vi skyddar tjugo procent natur för kommande generationer? Hur är man funtad? Lyssnade därefter på Taubes ”Änglamark” (Lyssna gärna på denna tänkvärda lyrik av en man som insåg kraften i samspelet mellan människan och en levande natur). Första strofen:

”Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill, jorden vi ärvde…..”

Just det, ärvde inte ägde! Vi har ett ansvar att förvalta det vi har ärvt. Vi har sedan 1970 utplånat 67 procent av ryggradsdjuren, enl. WWF. Detta är den i särklass värsta utrotning som vi känner. Med vilken rätt gör vi det??

Som ni hör råder en viss upprördhet…lugnade sig när jag såg rörhönan med sina ugnar utanför. I morgon gör vi Saarbrücken – dvs super in lite historia och kultur.

Allt väl ombord

Torsdag Juni 15. Tema ”Vi lämnar kanaler och kommer ut på en riktig flod – Saar”

Ändrade planer: Vi har fått besked att slussen vid Saarbrücken och nedströms är stängda för reparation. Vi lämnar därför båten i Saarbrücken på måndag. Vi har bestämt oss för att övernatta i Koblenz och Bremen innan vi kör till Kiel och Stena Line. Det blir spännande att uppleva dessa båda, för oss okända, städer.

Vi kommer fint från kaj I Sarralbe (fransk stavning) i vår vanliga tid 09:00. Men först en tur till le Boulanger, där är fullt ös från tidig morgon, lång kö. Vi gör som fransoserna – två croissanter (11-kaffe) och en baguette (lunch). Underbar lugn segling nedströms genom ett otroligt vackert landskap i full grönska. Vi får sällskap av en gråhäger i en sluss.

Vi kommer mycket fint in till kaj i Sarreguemines (Saars mynning, fransk stavning). I en liten go hamn ligger vi fint skyddade. Hamnkaptenen bokför oss noga och skriftligen och med stor stämpel. Han har sitt ”kontor” och bostad i en pråm i hamnen.

Tar en sväng i staden (22500 inv.) Ia kan inte motstå en Dame Blance och undertecknad en iskall öl i den nära 30-gradiga värmen. Turligt nog (?) ligger en fin restaurang vid hamnen, frestelsen blir övermäktig, för en man med redan svag karaktär. Det är sååå varmt och att elda på gasolköket blir olidligt, blir vår ursäkt. Restaurangen har varit en fd porslinsfabrik. Underbara gamla byggnader, ”stram jugend”. Vi sitter ute när hettan släppt sitt grepp.

Idag: Jag har haft en hel dag utan att tänka – bara njutit vår ensamhet i den underbara naturen med fågelliv och växter. Lagt det tillrätta på hårddisken.

Allt väl ombord

Onsdag Juni 14. Tema ”Vi kommer till Saaralbe – vi får lite ändrade planer”

Vi lägger ut precis på samma tid som vi brukar 0830 – 0900. Nu går allt efter väl inövade rutiner. Vi seglar genom ett underbart vackert landskap, böljande åkerfält med omväxlande djupa skogspartier. Purpurhäger ser vi nu ofta och hör intensiv fågelsång i det täta lövverket. Vi avverkar sluss efter sluss, zur Tal, dvs nedåt, bekvämt. Ankommer Saaralbe, ca 5000 invånare. Tar våra cyklar för att supa in de första intrycken:

• Besöker den stora kyrkan. Begravningsakt pågår. Liten sörjande skara. Likbil utanför.
• Bil med vattentank kommer och vattnar blommorna vid kajen, så att vi får det fint
• Stängda affärer under middagstid (för att man skall äta lunch i lugn och ro)
• Storkar med ungar på rådhusets skorsten
• En minnessten över deporterade judar till förintelseläger
• Nedlagda affärer – till salu – au vendre
• Flera bagerier – folk köper baguetter (många) till lunch
• Ambulans med sirener
• Vi ser ut en restaurang för kvällen – le Fleur de Sil

Livet går vidare. Vi tar middags vila i sittbrunnen. Över en öl läser Björn ur och ut ”Gryning över Kalahari” Därför sista tankereflektionerna idag. (Nu slipper ni detta tjöt) Nedanstående fritt saxat från Lasse Berg:

• Övergången till jordbruk och boskapskötsel gav försämrad livskvalitet överallt där den ägde rum (tanken delas också av Y. Harare och J. Diamond)
• Människan har genomsnittligt fått det bättre bara under de sista 50-100 åren
• Vår starkaste drift är att få tillhöra, att få respekt.
• Utanförskapet dödar människans innersta

Berg konstaterar ”att vi kan inte bli samlare igen”, en strategi som har varit hållbar under hundratusentals år. Att vi nu skaffar oss en livsföring som gör oss hållbara i hundratals generationer framgent är nog en utopi menar Berg, ja kanske men, det är synd i så fall….

Jag fick en reflektion efter att ha lyssnat på P1 idag. För att stävja att barn drages in i kriminalitet föreslår SD, att nu skall straffsatser höjas och ungdomar sättas i fängelse. Jag undrar hur detta kommer att minska dessa barns utanförskap….

Ändrade planer – det kommer i morgon. Nu skall vi duscha och gå på lokal.

Allt väl ombord!

Tisdag Juni 13. Tema ”Vi slussar nedströms – och letar mat”

Matförrådet är slut vi har gått in i en hård kalorirestriktions diet. Det finns inga affärer! Det finns massor av fisk och ankor i floden , men vi har inga metspön eller pilbågar! Vi ankommer hungriga Mittersheim. 595 invånare, två kyrkor, en minnessten över döda i krigen, MEN en mataffär, eller snarare servicebutik i kombination med bageri. Gott sei Dank! Lite osäkert när affären är öppen, enligt utsago från båten bredvid, kl14, skylt i hamnen, kl 14:30, i verkligheten 15. Sådan är verkligheten här. Med stålkaraktärer, danade av ett hårt och långt liv på floder, avstår vi croissanter! F.ö. köper vi allt vi kan frakta hem i våra ryggsäckar och på cyklar.

Idag har jag funderat över livets mening. Detta, för oss alla viktiga tema, sammanfattas på ett mig tillgängligt och behagligt sätt av min nuvarande historielärare, Lasse Berg:

• Människan är av naturen lat (passar mig utmärkt här vid floden/kanalen)
• Lättjan är vår arvedel, det finns inget viktigare för vår överlevnad än solidaritet, kärlek och konfliktlösning. Det är pratet, människor emellan, som under årmiljoner skapat vår hjärna.
• Vi är gjorda för att ligga på en afrikansk havsstrand och äta skaldjur. (Arbete är ett snedtänkt begrepp). Vidare att samtala, vara snälla och lösa konflikter.
• För Bushfolken har detta varit en framgångsrik strategi i över hundratusen år. Det är inte självklart att den strategi vi människor har anammat i början av det tredje årtusendet kommer att vara lika framgångsrik.

Med dessa visdomsord går vi till strandbaren och tar en Aperol och ser om vi hittar några likasinnade bushmän.

Allt väl ombord

Måndag Juni 12. Tema ”Vi går in i Saarkanal och njuter av roliga gubbar från Mannheim”

Vi lämnar det lugna och av människor övergivna Port Altmuhle (ni finner det ej på någon karta – men finns i verkligheten!) Vi är nu på högsta punkten av det stora kanal/sjösystemet. Härligt, vi kör nu på. Efter tankning i Hesse, 127 invånare, ingen mataffär, no nothing, förutom diesel. Jag blev förvånad hur lite diesel som gått åt, men vi kör saaakta och njuter av den vilda naturen. Därefter tar vi ”höger” och kommer in på Saarkanal, vilken övergår i floden Saar som rinner ut i Mosel, som rinner ut i Rhen, som rinner ut i havet! Därefter ligger, som bekant, världen öppen – för den som vill se hur den ser ut. Idag räcker det att upptäcka Port du Houillon. Här står världen still. Vi tar våra cyklar till Diane-Capelle. Här står världen ännu stillare… En låst kyrka, en minnessten över döda i världskrigen, några hus, en hund blir våra observationer i den dallrande 30-gradiga värmen. Tillbaka i hamnen, lite båtar kommer in. Tjöt på bryggan. Fem män från Mannheim underhåller med dragspel till sent på kvällen. Bästa nummer blev ”Rote Lippen muss man küssen”!

Allt väl ombord!

Söndag Juni 11. Tema ”Dagen utan flyt – men god tid till reflektioner!

Vi vaknar till ett myller av folk på bryggan. Igår var byn avsomnad. Det är loppis just bredvid oss. Jag tar mig förbi allsjöns gamla prylar och ställer mig i kön till le boulanger, bagaren. Jösses vilken aktivitet. Jag köper ett baguette och två croissants (naturell). Men bagaren säljer bakverk så det står härliga till, det är ju söndag och fest.

Vi kommer iväg efter frukost, men inte långt. Väl uppe vid ”Hebewerk”, dvs hissen, möts vi av beskedet att den gått sönder – bered er att ligga hela dagen! Två alternativ; det första, det franska som i båten bakom oss. Vilket betyder en aperol till alla och att en stor måltid dukas fram, med gott vin och skratt i goda vänners lag; Det andra, det svenska, en ägg och kaviarmacka, vatten och studerande Gryning över Kalahari. Lev i nuet era tråkiga svenskar, för fan! Så småningom tar vi oss upp i ”hissen” och kommer vidare, genom tunneln och lägger till vid Port Altmühle. Här råder guds frid i den nära 30-gradiga värmen. Vad har jag tänkt på idag, två ting:

• Enligt mina normalt tillförlitliga källor (Berg) vandrade en grupp av ca 150 Homo sapiens över, det då torrlagda sundet mellan Afrika och Asien, vid södra röda havet, för 60000 år sedan och befolkade världen. Hur kunde det bli så?
• Klimatförändringar är en av de främsta orsakerna till att djur- och växtpopulationer går under resp. ökar. Forskning visar att klimatförändringarna under de kommande 100 åren går snabbare än under de tidigare 5000 åren. Hur skall vi klara det?

Låt oss fundera på detta tills i morgon.

Nu är klockan åtta – och vi har bara 25 grader varmt – dags för middag ombord

Allt väl ombord!

Lördag Juni 10. Tema ”Nu går det åter uppför. Vi skall över berg”

Kommer igång bra och lämnar bryggan 08:30. Många slussar (14st) att ta oss igenom, uppför. Eller ”zu Berg” som tyskarna säger. Vi är ju nästan i Tyskland. Landskapet ändras drastiskt och blir mycket dramatiskt. Vi är omgivna av höga berg där floden sedan år-miljoner har skapat sitt lopp. Sceniskt skulle det stå i turistbrochyren. Vi får sällskap av en typisk hyrbåt med 7 st tyskar, av det mer bastanta slaget, icke desto mindre trevliga. Vi går först in i slussen och tar det värsta av strömmen från slussluckorna.

Vi kommer fint in till kaj i Lutzelbourg som har en borg från romartid. Idag ett litet ”Schmyckstück” utan alltför mycket turister. Vi får tips om att äta middag på Hotel Vosages, vilket blir en höjdare. Vi njuter av en smörstekt forell med en riesling. Vi sitter ute alldeles vid den lilla floden Zorn och bara njuter av mat, dryck, landskapet, att värmen (29 grader) just har släppt och att bara finnas till.

Fredag Juni 9. Tema ”nog av liggedagar – nu får vi jobba lite också!

Kommer fint från kaj i den trevliga hamnen och hamnkaptenen önskar lycka till på resan: Han har varit mycket tillmötesgående. Det är lätt att gripas av långseglarnas sk ”hamnfrossa”. Dvs man blir kvar lite till…..tills ett par veckor har gått! Alltnog, vi kommer iväg och tar oss förbi EU parlamentet i Strasbourg.

Vi hör på P1 morgon, vår huvudsakliga informationskälla, att under svenskt ordförandeskap, har EU nu enats om hur asylflykting frågan skall hanteras i EU, efter flera års uppslitande diskussioner. Bra jobbat Sverige!

Vi tuggar på i slussarna och tar in landskapet i våra sinnen. Tyvärr går torkan hårt åt majsfälten. Hur är det hemmavid med skörden? undrar vi oroligt. Vi kommer fint in till ett Anlegerstelle vid en plats i naturen som ni aldrig har varit vid. Underbar stillhet. När hettan har lagt sig äter vi sakta av våra franska ostar och njuter av allt och hur previligierade vi är som får uppleva detta. (Ia har bestämt destination för nästkommande resa, men det är en hemlis..)

Visste ni: Att människan är det enda djur som kan berätta fiktiva historier om framtiden. Detta har gett henne enorm kraft att samla människor kring gemensamma uppgifter. T.e.x. ”det finns ett liv efter detta” – en fiktiv berättelse som samlar miljoner människor kring ett narrativ. Vallöften är som bekant en kanske mer närliggande fiktiv berättelse – som vi också trodde på…..

I morgon börjar vi ”klättra” upp i bergen! Hårt jobb väntar!’

Allt väl ombord!

Onsdag och torsdag Juni 7 & 8. Tema ”Liggedagar i Strasbourg”

Idag, torsdag, blev en riktigt tuff dag! Vi skall till Alsace och handla vin. Upp på cyklarna och till fixa hyrbil för dagen. Puh! Vi kommer trots allt ur den mycket hektiska stadstrafiken och ut på en ännu mer stressande autobahn till avfart mot Eguisheim. (Tanke: Hur rogivande är det inte att segla på kanaler och floder?). Vi var här 1991. Så förändrat: turistiskt till max, men Leon Beyer ligger kvar vid samma torg!

Vi köper mycket goda viner, till mycket goda priser med en mycket dålig växelkurs. Puh. Men vädret är strålande (28 grader). Vi tar en kaffe i skuggan på torget och minns gamla tider då vi var här. Tar oss vidare längs Route du Vin. Äter lunch i Riboville’. Härligt. Tar oss sedan hem, dvs till vår fina båt.

I morgon blir det båten, floden, kontemplation, eftertanke, glador och rörsångare i vassen. Man kan ha det sämre.

Allt väl ombord!

Lite av sovmorgon idag, onsdag, Björn går upp och gör frukost (som vanligt?) till P1-nyheter från Sverige. Liggedag innebär ju lite mer av att göra annat, än att segla. Efter frukost tar vi våra cyklar in till centrum av Strasbourg. Detta är en perfekt cykelstad, med stora, avgränsade filer för cyklar. Och vad man cyklar! Göteborg borde göra ett studiebesök! Vi tar oss in till domen ”Notre Dame”, yes det finns en dylik i Strasbourg också. Enorm.

Katedralen beskrevs av Goethe som ”ett stort spritt Guds träd”. Väl framkomna, vid detta guds hus, möttes vi av 10000 andra turister, minst. Busslaster. Vi blev trötta bara av att se detta, tog några steg tillbaka och landade bekvämt i en kaffe’stol med två kaffe och två croissanter. Men det var senare mödan värd att köa in. Därefter Petite France med sina pittoreska kvarter, middag på lokal.

Rättning: Jag var fel ute. Enligt min nuvarande historielärare, Lasse Berg, hittades de första smyckena för 77000 år sedan i Brombosgrottan i Sydafrika av arkeolog, Henshilwood. Inte 1 miljon år sedan som jag svamlade om förra gången.

Vi förstår inte vad gravyren menar, men det är ett första uttryck för mänskligt symboltänkande. Berg menar att det inte handlar om brukbarhet utan att konventionen i gruppen var att rista ett visst mönster i stenarna. Vidare, enligt Berg, människan styr sitt liv med symboler, (och jag håller med). Det handlar om sammanhållning. Slutsats; Det är Dior och Kalvin Klein skiljer oss från aporna. (Själv kör jag hårt med Pelle Pettersson kläder på havet)

Tisdag Juni 6. Tema, Sveriges Nationaldag – vi angör Strasbourg

Vi vaknar i Saverne till ”Sverige, Sverige fosterland”. Underbar körsång. Sedan morgon nyheter. Vi hör om den bestialiska sprängningen av fördämningen i Kerson i Ukraina. Avskyvärt är det enda ord vi får fram! Hur förskonade är vi inte i Sverige från krig, svält och fattigdom. Faktum är att när vi är utomlands blir vi svenskare än någonsin. Samma känsla som under tiden i Berlin. Utvecklande år. Vi gick till svenska kyrkan och firade midsommar…..

Verkligt lång segling idag, igen! Inte mindre än 21 slussar, men det flöt bra så vi beslöt att att ”stå på tills det tar stopp”. Det tog stopp i Strasbourg. Vi passerar precis EU byggnaden.

Det påminner oss om att Sverige är en del av EU och att vi är EU-medborgare och del av något stort. Heja EU! Kommer fint in till kaj i Strasbourg. Härligt. Tar en öl. Gör ingenting. Tjötar med hamnkaptenen. Bokar tre nätter. Får beröm för vår tilläggning! Firar nationaldagen med en rosa sekt gjord på Pinot Noir och lyssnar på Gustav Sjökvists kammarkör. Man kan ha det sämre!

Visste ni: Man har hittat smycken, som individer av Homosläktet gjorde för ca 1 miljon år sedan!

Måndag Juni 5. Tema, Tunnlar, hiss och 13 slussar! Vi har nått högsta punkten!

Idag har vi jobbat hårt – och i 28 gradig värme! Vi lämnar Niderville och sällskap av en av de många hyrbåtar (ofta skamfilade av mycket ovarsamhet i slussarna – vi njuter av vår fina Linssen). Landskapet är helt unikt och trollskt. Kanalen slingar sig genom bergen.

Vi kommer nu fram till en ”skeppshiss”, dvs vi kör in i en stor bassäng, njuter av utsikten och vips är vi ca 70 meter ner i dalen.

Nu dags för nästa upplevelse. Vi kör i tunnel, ca 3 km

Sedan gäller det att köra på i slussarna som kommer med ca 20 minuters takt. Sedan ”hissen” går allt ned. Vi kommer slutligen till idyllen Saverne och närmar oss nu Alsace. Med först till storköpet. Vilket vinsortiment och matsortiment. Mycket imponerande. Vi har varit låga på mat då i de små byarna har oftast den lokale handlaren fått slå igen – känns det igen? Alltnog i den nära 30-gradiga värmen släpar vi hem maten. Just det båten nu vårt hem. Efter dusch, båten har en egen! Går vi på lokal – tror vi. Går inte att få ett bord! Det blir sill och potäter, lök och creame fraiche. Så gott och på akterdäck i den nu ljumma kvällen.

Söndag Juni 4. Tema, Vi ser purpurhäger, stork och hör sydnäkergal

Vi seglar genom ett underbart böljande landskap och ”dyker” med mellanrum in i tropisk regnskogsliknande terräng där fåglarna sjunger som galna, för att sedan komma ut i öppna landskap. Lite kylig morgon – men prick kl 12 slår värmen till – 28 grader idag. Rhein-Marne kanal överträffar våra förväntningar vad avser naturskönhet, avkoppling och återhämtning. Skepparen reflekterar över vårt ursprung och vad Lasse Berg nu skall berätta om i nästa kapitel.

Nu är det slut med självautomatslussning och vi går in i den största slussen, 15,7 meter.

Nåväl, efter tankning kommer vi in till Niderville (där ni heller aldrig har varit!). Tar en rundvandring i byn denna söndag eftermiddag. En kyrka som är stängd, barn som leker, en igenslagen affär, en storkfamilj som häckar på en skorsten – ”Det är då som det stora vemodet drar in” – skulle Ted Ström sagt. Livet i en liten lantby som vi inte skulle blivit del av om vi inte lagt till just i Niderville. Vi är tacksamma för detta. MEN, på kvällen, massor av människor på den lokala by krogen. Man hälsar, skrattar och dricker – allt i goda vänners lag – underbart! Vi dricker en spätburgunder kyld i isflaska – det ni vinsnobbar! Man tar seden dit man kommer. En liten whisky på akterdäck innan solen i skrivande stund går ned över fälten, med Tom Waits ”Jersey Girl” i högtalaren. Vi är glada för att livet är snällt mot oss.

Allt väl ombord

Lördag Juni 3. Tema, Gör om och gör rätt

Startar denna lördag med storstilade och tidiga ambitioner, dvs går upp 07:00 och efter sedvanliga frukostbestyr och drar ut på Rhein-Marne-Canal. Men redan vid första slussen är det stopp! Vi har att göra med sk självautomatiserade slussar, was bedeuted, man trycker på en dosa (sändare) som registreras hos slussen och denna skall då, just det, öppnas. Inget händer! Vi ringer alla tänkbara nummer som bara svarar på obegriplig telefonsvarar- franska, så långt ifrån vad jag lärt mig i skolan. OK det är lördag! Helt plötsligt lyser slussen upp. Aha, den öppnar först 9:00! Vi trycker på nytt, febrilt! Bara rött. Tre nya samtal – lika obegripliga. Ingen sluss öppnas. Entweder, vi går tillbaka till trevliga Nancy – äter gåslever och dricker Gewürztraminer – eller tänker till! Naturligtvis, hustrun föreslår: Batterierna i sändaren är finito! Och – hustrun har två dylika med sig, som ett under! Abrakadabra! Slussen öppnas! Herregud – livet går vidare. Nio timmar senare och 14 självautomatiserade slussar, i ett underbart landskap, kommer vi fint in till kaj i Lagard. Där har ni aldrig varit, ta mig fan!

Trötta, men nöjda, tar vi fram gäddqueneller som vi köpt på Marche Couvert i Nancy, helt underbart med ett glas rose’. Därefter en bit comte. Bara njuter.

Jasså, ni vet inte varför människan går på två ben – det vet ingen annan heller – kuggfråga. Har nu lämnat de olika arterna i Homoslätet och kommit till arten Sapiens. Skall nu läsa, i Lasse Bergs bok, hur det kom sig att hon (nästan) tog död på alla andra vilda djur.

Fredag Juni 2. Tema, ”Liggedag” i Nancy

Lat dag idag – go with the flow. Vi börjar med låång frukost på akterdäck, lyssnar på P1 och förberedelserna för Göteborgs jubileet, att GAIS slog ÖIS (Yes!!) och att socialdemokraterna går framåt. Så här i Nancy känns allt lite på avlägset. Idag är vi riktiga turister, tänker inga tankar – bara observerar:

Alla, utom turister och barn, går i långbyxor och är propert klädda. Restaurangerna serverar lagad mat, ingen ”fast food”. Många röker. De flesta är slanka (till skillnad från Sverige). Bevarade byggnader i Jugend-stil, vackert. Samtliga EU-länders flaggor hissade i båthamnen. Många unga – kanske studenter?. Tiggare med hundar i gathörnen. Franskan går alltjämt knackigt – men lite kommer fram ur reptilhjärnan.

Ikväll blir det lokal – Ia kunde inte motstå de underbara uterestaurangerna!

Har ni tänkt på: Varför går vi på två ben?

Torsdag Juni 1. Vi angör Nancy – aktiv segling – ingen ”Langsamkeit”

Hej alla. Vi har nu lämnat den underbara Moselle, och tagit oss in på Marne-Rhin-Canal. Lite mer av aktiv segling och slussande. Väl framkomna till miljonstaden Nancy kommer vi fint in till kaj. Välordnat med hamnvakt som kan engelska och tyska, perfekt. Vi går ganska snabbt iland för att bese UNESCO’s världkulturarv – Place Stanislas, Place de la Carrie’re, och Place d’Alliance som alla befinner sig på listan.

Stan har som polack en intressant intressant historia, men det får ni googla själva.

I den nu 28-gradiga värmen slår vi oss ned på ett kafe’ och betraktar hela härligheten, dvs världsarvet. (Till min lilla förtjusning kommer jag på att min vän arkeologen in har sett detta världsarv – han har annars sett nästa alla!) Pga av värmeslag beställer vi förutom två glassar, en liten flaska vatten, Perrier a’ 5€, a’ kronkurs 11,65! Hur har vi hamnat här? Gå med i valutaunionen, nu! Skit happens och vi har det bra. Massor av också unga människor, staden har ett universitet med 25000 studenter. Vet ni hur man skiljer en turist från en fransman? Turist har shorts och T-shirt med löjlig text – fransman alltid långbyxor och kavaj. Det kallas stil!

Åter till genetiken, som tidigare utlovat. Enligt min nya bok ” Gryning över Kalahari” finns goda apor, bonobonerna och mindre goda, schimpanserna. Forskaren Frans de Waal liknar de förra med ett leverne liknande den indiska kärleksläran Kamasutra och senare ett leverne som för tanken till maktfilosofen Machiavelli. Dvs ”make love not war”. Obs mindre än 1% genuppsättning skiljer dem åt. Det finns förvisso också goda människor och mindre goda. Vi startar som bekant krig och slår ihjäl på varjehanda sätt, mm. Evolutionen kommer inte att hjälpa, den är för långsam. T.o.m. Gud Fader sitter däruppe på sin tron och lojt ser på medan vi förgör varandra på bestialiska sätt. I denna mardrömslika situation kom jag att tänka på Charpentier och Doudna, de med gensaxen, ni vet – CRISPR/Cas9. Hur skulle det funka om vi tog dessa adrenalinstinna män, ni vet Putin, Xi, Trump, hustrumördare m.fl. och ”saxade” in lite bonobon-gener. Med denna genialiska tanke skulle Kreml bli ett kärleksnäste, Himmelska Fridens Torg bli vad ordet säger…….Hua, vilken snilleblixt! Svante Pääbo kan säkert plocka fram de rätta generna att ta bort och sätta in.

Nu har skepparen tänkt sååååå mycket under sin och hustruns färd efter underbara Mosel/Moselle. Han har blivit trött. Dusch, ankommare och färsk ravioli inköpta på den lokala ”Marche Couvert” väntar med ett glas rött. I morgon gör vi Nancy – riktigt!

Allt väl ombord.

Onsdag Maj 31. Tema: ”Entdeckung der Langsamkeit”

Idag tar vi det lugnt! Som vanligt. Börjar komma in i rytmen nu. La Moselle visade sig från sin bästa sida och vi går efter ca 3timmar och två slussar in till Pont a’ Mousson. En liten underbar stad(?), strosar lite och tar en öl på torget. Folk sitter och samtalar lugnt vid de talrika kaffe’erna runt torget, tiggarna med sina hundar i gathörnen, mammor med barnvagnar – livet går vidare…..

Skepparen har idag bytt bok, dvs lämnat Nilfärderna med Göran Schildt och Egyptens tretusenåriga gravar och pyramider. Istället har han på vännen och fd länsantikvarien i Hallands inrådan börjat läsa Lasse Bergs ”Gryning över Kalahari”, med undertitel ”Hur människan blev människa”. Nu tar han, dvs skepparen, sig tillbaka ca 6 miljoner år, då homo började skilja sig från aporna. Jag fäste mig vid att genetiskt har vi 98,9% samma gener som aporna. (I själva verket har vi 98% samma gener som en råtta) Detta faktum satt han och funderade över i ca tre timmar, medan vackra böljande dalgångar omslöt oss och la Moselle. Några glador svävade obekymrat över sina revir, hägrarna vid strandkanten vakade för nästa måltid och hustrun kommer upp med 11-kaffet, punktligt.

I morgon får ni veta, om ni ids, vad tre timmars funderande resulterade i. Nu går vi på lokal!

Allt väl ombord!

Tisdag Maj 30: Tema: Vår första ”liggedag” gör vi i Metz

Vi strosar runt i Metz och bara insuger de nya intrycken. Gamla väl bevarade byggnader, rivningsraseriet har inte kommit hit. Går först in i Cathedral Saint Etienne. Hua, vilken ”körka” 6500m2 och 44 meter höga valv. Började byggas 1220 och var under byggnation de följande 300 hundra åren. Står på kölistan till UNESCO’s världskulturarv.

Efter denna andliga prövning tog vi oss snabbt vidare till den enorma saluhallen;

Vi fastnar för un baguette re’gulier och fromage de che’vre till lunch. Bryter det franska lite med italienskt vin! Men okey!?

Vilken baguette! Vilken ost! Fransmännen har lärt sig njuta av maten. Står i kö för att köpa finaste råvaror och mat – vi har något att lära (Fastän: Vännen Eva-Carin undrar hur vi har det med kost cirkeln, jag kommer att bemöta hennes farhågor senare). På tal om världskulturarv, baguetten har just tagits upp på UNESCO’s lista! Vad tror ni om att nominera falukorven? Ikväll blir det middag på lokal, men först en liten ”eftermiddagslutare”

Allt väl ombord!

Måndag Maj 29: Vidare, vidare sydväst – mot Metz

Vi kommer fint iväg med vanliga rutiner. Tar fint farväl av våra holländska vänner. Idag har vi ca 4 timmars gång och fyra slussar att passera. Vi har fint flyt och kommer in i slussarna utan väntan. Nalle försöker förgäves kommunicera ”Bon jour ecluse’ …Un bateau plaisir…. est le petit ecluse’ ovrir?..” Antinget inget svar, alternativt en skur på franska – je ne comprend pas! Alltnog det finns ljussignaler som är överallt giltiga i hela EU (Heja EU! Vi älskar standardisering och globalisering) och vi följer dem. Ia vinkar glatt till slussvakten som då vinkar glatt tillbaka (Effektivare sätt att kommunicera!) Vi passerar gamla risiga industriområden

Söndag Maj 28: Tema Värme och nu i Frankrike!

Åter en strålande dag! Ser likadant ut de nästa 10 dagarna! Nalle går upp ca 07 och förbereder frukost, lägger ut i floden, medan Ia tar det lugnt, städar upp. Vi börjar komma in i rutinen! Frukost 07, 11-kaffe, lunch 13 och sen middag (för våra sedvanor) kl 20. ”Där-i-mellan” fina landskap och slussar. Landskapet förändras nu markant och vi lämnar de Tyska, grandiosa vinbergen, och istället det lite flackare franska landskapet. Mosel, eller Moselle som den heter nu, flyter mäktigt fram. Dock floden tom på båtar i dag har vi bara mött två. Vid Koeningsmacher sluss blir vi ”utkörda” för att släppa in en stor fraktskuta före oss i slusskammaren – deux bateaux s’il vous plait! Ursäkta min franska! Slussvaktarna förstår inte vad jag säger och vice versa, men öppnar ändå.

Vi kommer fint in till kaj, precis i mitten av staden, Thionville, (fd Diedenhofen) som har en lång historia från romersk tid. Jag skall inte utmana ert tålamod med detta utan bara konstatera att Thionville slutligen blev franskt efter WV2 då jänkarna marscherade in. Vi gick upp på det fina torget där söndagsstämning rådde, Nalle lyckades beställa en öl (utan Google translate!) och lät den verka. Det var hög ”glo-faktor”, som svägerska Agneta brukar säga.

Vi träffade ett trevligt holländsk par i hamnen som, precis som vi, hade efter 30 års segling, och pensionering, börjat upptäcka floderna! De var ute på riktigt långa turen!

OBS 1 – Jag ber om överseende om vissa dagar kommer i fel ordning. Jag tycker att jag gör detta med blogg ganska bra ändå – för att vara en analfabet på dylika moderniteter

OBS 2 – Vi uppskattar mycket edra kommentarer!

Fredag Maj 26: Tema: Vi går ut på Mosel & vinprovning!

Något sömnig morgon då vi har en kort tur idag. Vi siktar på den lilla Dorfen, Nittel, efter att ha fått ett ”Geheimtip” av en annan flodfarare. Alltnog, vid Konz lämnar vi den underbart vackra Saar och tar ”vänster”, dvs sydväst uppströms på den mäktiga Mosel. Vi inramas av underbara vinberg på både linke och rechte Ufer, som man säger här. Dvs vi har nu Tyskland på vänster sida och Luxemburg på höger sida om floden. Vi passerar Igel, med UNESCO världskulturarvet ”Igeler Säule”. Min vän arkeologen, Lasse, informerar att detta är den enda romerska gravsten norr om Alperna! Yes, vi tänker inte bara vin utan även kultur! Vi tar oss fint igenom den stora slussen i Grevenmacher. ”Bryggan” i Nittel kommer inom synhåll och är mycket anspråkslös, en sk Anleger ohne Bordversorgung. Jowohl, med vi klarar oss bra med båtens egna system. I gengäld på vi en underbar utsikt mot vinbergen.

Väl framkomna går vi direkt till ”Nittel”, vårt Geheimtip för att prova viner. Vi lär oss då, hos vinmakare Zilliken, om Ebling, Tysklands äldsta druva och en av Zillikens specialiter. Mycket trevlig provning där vi också slår oss i slang med en svensk, en luxemburgare och en fransman, (jag vet…det låter som en Bellman historia). Dessa tre skall till Nürnburg Ring och rasta sin BMW’s, (som om autobahn inte vore nog!), jag förklarar långsamt att vi rör oss med ca 8 km/tim maximalt 10. De är inte impade! Vinet har vi dock gemensamt

Vi kan inte heller motstå frestelsen att äta middag hos Zilliken. Så underbart, vi sitter ute och mellan vinrankor och njuter en härlig middag, med vin. Inte heller dyrt. Ia lyckas t.o.m få ner en stor Dame Blanche, medan skepparen nöjer sig med en Verteiler!

Allt väl ombord

Lördag maj 27: Tema: Vi lever upp som äkta europa-fans och besöker Schwengen

Kort resa idag också, efter att ha tagit oss fint igenom slussen Stadtbredimus kommer vi fint in till kaj i den trevliga hamnen i Schwebsange. Vi får en långsida med all tänkbar Bordversorgung! Efter viss diskussion huruvida vi skall äta lunch ombord och middag i land eller vice versa, blir det middag iland på båtklubben. Värmen har nu slagit till! 25 grader minst. Strålande sol. Vinberg som inramning. Vi tar våra cyklar till Schwengen. Här börjar Europa återförenas efter två katastrofala världskrig. Mest berörd blir man av att se fotot på Mitterrand och Kohl hand i hand till minnet av slaget vid Verdun, vid Douamont kyrkogården, 1984. Två förgrundsmän, som tillsammans med många andra verkat för Europas fred, enighet, öppna gränser, handel, och gemensam valuta. Tragiskt att det finns politiker i Sveriges riksdag som inte förstår vikten av EU. Nationalism är av ondo, meiner Meinung nach!

I morgon vidare mot Frankrike!

Allt väl ombord!

Maj 24 och 25

Vi ankommer sent på em, 24, till Merzig, från Köln, efter en ny jobbig dag på autobahn. Vi satt ca en timma fast vid en olycka. Puh! Efter grundlig proviantering i Merzig – kommer vi ombord. Stor genomgång och provkörning av båten. Allt är ju lite nytt. God middag på segelklubben och ett glas rött (primitivo). Efter stuvning av allt i bilen somnar vi trötta ca 23:00. Puh! Vilken dag.

Vi vaknar till strålande sol och tar ett farväl av Willi och Lydia, som vi hyr båten av. Vi ses om en månad! Vi inleder med en ”Talfahrt” ned till Saarburg. Vi går in i den både underbara och spektakulära Saarschleife, dvs en U-törn. Bergen är jättehöga och allt är helt fantastiskt fint. Vilken skillnad mot autobahn! (Ia påminner ständigt mig att förtränga och sluta tjata om autobahn. Basta!)

Vi går in i den enorma slussen i Serrig. Ia gör ett gött jobb!

Vi har sällskap en en äldre tysk man och hans hund. Han har varit på Frankrikes och Tysklands kanaler i 3,5 månader, dvs han gick ut i mitten av februari! Schön! Han är mycket talför, likaså hjälpsam! Vi tar oss fint in till kaj i Saarburg för natten. Våra cyklar kommer fint till pass och vi strosar genom Altstadt, tar en glass och njuter av värmen, ca 23 grader. Vidare betraktar alla dessa turister som just tar en glass und ein Bier!

Detta med att segla på floder kan betyda olika saker; undertecknad har just läst Solbåten av Göran Schildt, skriven 1955 och beskriver en 150 mils segling uppför Nilen. Hasse Alfredsson skulle sagt; ”Detta kan man kalla flod – Saar är ju bara blaha, blaha”. Jag är benägen att hålla med Hasse, Nilen börjar i Tanganyika och slutar i Medelhavet, ca 450 mil! Läs gärna Solbåten, en mästerlig reseberättelse, den bästa jag läst. (Väl medveten om att detta påstående har ganska litet, om någon utsagekraft.)

Allt väl ombord!

Maj 23.

v Vi lämnar Göteborg en underbart varm kväll, passerar Gäveskär, Böttö och Vinga innan Stena tar kurs mot Kiel, dit vi anländer i regn och 13 grader. Burr. Efter en lång och jobbig resa (Stau, vägbyggen, hård tät trafik och framförallt högerfilen fyllda av långtradare) kommer vi efter ca 10 timmar till Köln! Man undrar sakta om denna vansinniga fordonstrafik är hållbar? Vidare hur någon kan fatta beslutet att ta bilsemester i Europa – ett verkligt självskadebeteende. Slut på veklagan, i morgon ser vi på Kölnerdomen och tar kurs på vårt nya hem i Merzig, dvs båten

Maj 22.

Idag är avresedag och lite resfeber infinner sig. Allt är packat och klart. Stora förväntningar infinner sig efter lång planering. Vi lämnar vår fantastiska trädgård, där nu alla rhododenron har slagit ut i en explosion av regnbågens alla färger. Vi är tacksamma att få ha varit med om detta och stor belöning för allt arbete i trädgården. Nu får andra njuta av den. Närmast väntar Stena Line till Kiel och vi får en fin dag på havet.